Svea Livgarde är världens äldsta nu verksamma förband. Livgardet har anor från 1521, när dalkarlarna utsåg ”16 smocke män” till livvakt åt Gustav Vasa.

När Gustav Vasa valdes till kung 1523 fick livvakten namnet Konungens Drabanter.

Tillsammans med Gustav Vasas ”Stockholmfänikan” utgjorde Konungens Drabanter grunden till dagens Svea Livgarde.

År 1617 slog Gustav II Adolf samman fänikan och drabanterna och därefter benämndes Regementet Livgardet. Gustav III döpte 1792 regementet till ”Konungens Svea Livgarde.

På initiativ av kapten Sten Aleman och läkaren Lars Arvidsson samlades en grupp intresserade män till ett möte på kavallerikasernen på Lidingövägen i Stockholm under året 1994.

Där presenterades en idé om att bilda en skarpskjutningstrupp, som skulle uppträda i Svea livgardes uniform m/1858, beväpnade med slaglåsgevär och genomföra stridsuppvisningar med skarp ammunition, i syfte att skapa/ utveckla tävlingsformen “historiska skjutningar” (som rönt ett visst genomslag vid internationella tävlingar med svartkrutsvapen).

Kåren skulle ledas av en officer, en rustmästare och en kvartermästare.

Beväpningen skulle inledningsvis vara privata slaglåsgevär. Uniformer skulle lånas av Svea livgarde, uniformer (som idag används för statsceremoniell verksamhet) samt kompletteras av nytillverkade kopior av lägermössor m/1846, käppi m/1858 och korsbandolär m/1848 med faskinkniv m/1848.

Reglementsstöd för uppträdande och vapenhantering bestämdes till ”Reglemente för Fotregementena 1846”.

Föregånget av tidigare storslagna projekt, som stannade på idéstadiet frågade en av de närvarande när övningarna skulle börja. Svaret blev då:

“Nästa lördag, vid Svea livgardes kaserner”. Varefter frågeställaren och en man försvann utan bindande löften.
Andra bekräftade idén och meddelade att vi skulle träffas på utsatt tid och plats. Kåren bildades under arbetsnamnet “Karl XV: s livgardister”, som senare ändrades till “Svea livgardes musketerarkår.

Närvarande vid mötet som fastslog kårens skapande var:

Sten Aleman (självutnämnd kårchef) Lars Arvidsson (självutnämnd rustmästare) Torbjörn Jönsson (blivande kvartermästare och senare 2:e officer), Linus Jönsson (Torbjörns son, blivande Korpral) Conny Sundgren (blivande Korpral) Per Larsson (blivande tygbefäl och senare rustmästare), Rolf Enquist. Vid första övningen tillkom Hans Friberg (ur Carl Larssons släkt) och senare under våren anslöt sig Erik Nelsson (blivande Korpral och intendenturbefäl).

Övningarna bedrevs inledningsvis i något ojämna intervall med en till tre veckors mellanrum mellan övningarna. Vid varje övnings avslutande bestämdes tidpunkt för nästa övning. Civila kläder användes och förplägnad samt all utrustning medfördes av deltagarna själva.

Efter någon månad så fick regementschefen, Generalmajor Göran de Geer, nys om verksamheten och ville ta sig en titt på detta. Ett ”examensdatum” fastställdes till 2maj 1994.